Till de tväras lov

De senaste dagarna har jag läst och lyssnat mindre än vanligt, tänkt desto mer. Är inte färdigformulerad men vill sätta en påle i marken här och nu vid denna tid när tvärvetenskapligheten, det utmaningsdrivna perspektivet, står utom allt tvivel som det viktigaste, och det nya, och det som måste stöttas varligt med lite ‘strukturkapital’ för att kunna leva upp till de förväntningar vi alla, skattebetalare, arbetare, medborgare, risktagare har på framtiden.

EUs kommande forsknings’plan' kommer att ha signifikanta delar där skärningen mellan två tidigare ‘dicipliner’ (med varsin forskningsbudget) ska mötas på lika villkor. Hur och vem ska då bestämma? En professor från vardera området? Vem fäller avgörande om de tycker olika? Portföljanalys och lika många projekt åt var och en av dem? Nej, nej, då har vi ju knappt vunnit något. Vad vi behöver är att lyfta tvärsan till samma nivå, acceptera det som en egen diciplin, med på och av egna meriter, med egen teori och applikation.

På svensk nationell nivå (hemma på Vinnova) har vi samma utmaning inom programmet Utmaningsdriven innovation, och mellan olika program, mellan olika delar av vår (linje)organisation, SAMT mellan olika forskningsfinansiärer med olika ‘branscher’, områden, perspektiv som ansvar. Vi måste lära oss att arbeta mer tillsammans än tidigare, är min personliga uppfattning, utan att det kostar i administration, samtidigt som det resultera i finansiering av projekt som är mer än summan av delarna, som bygger broar mellan discipliner, mellan branscher, skapar värde som evolutionär utveckling inom existerande ‘avdelningar’ inte kan.

Peter Nõu @dkmj