För en vecka sedan träffade jag och femton andra Vint Cerf. Det ryktas att Vints namn finns på den så kallade “short list” för att bli USAs IT-minister efter valet nästa vecka. Detta ämne, kandidater till posten som “Secretary of IT” har xkcd drivit med på sitt karaktäristiska sätt de senaste dagarna. Oslagbart. Tokbra.

Om nu Vint skulle få tjänsten… så kan man ju drömma om att nån amerikansk rekryterare ringer och rycker mig ur min stilla svenska lunk (som jag alltså trivs bra i!). Men att få… vara Chief Evangelist åt the Chief Internet officer skulleman bara inte kunna tacka nej till, även om det skulle innebära svettiga senastförhör. Vint tyckte uppenbarligen att jag hade stilen inne? (Sista länken är alltså till ljudinspelning från vårt möte med Vint. Innan samtalet började ville han att vi alla skulle presentera oss. Jag fick chansen som nummer två, efter Richard “weconverse” Gatarski. Great! My claim to fame! Vint tyckte jag hade stil! Nån slags stil.

Oscar Swartz :: Texplorer: Chief Internet Evangelist

En trevlig lunch. Jag kom med på Oscars bild. Skymmer Richard (sorry man!). Oscar väljer att länka mitt namn till en artikel som handlar om min nyliga historia, en tid med några ljusa stunder och många mörka. Inte så konstigt kanske att han pekar dit, jag står ju inte direkt med namn i rubriken på denna blog, även om jag på intet sätt försöker dölja vem jag är.

Endera dagen ska jag väl berätta om det som inte var så ljust under den där nyliga tiden på KTHNOC. Östen Frånberg frågade mig om precis detta, idag, på väg ut från IGF Reference Group-möte på PTS. Han fick sig en dos muntlig sanning. Det skvätte på Stefan och ett par andra bokstavligt närstående (bokstavligt närstående alltså, tror inte att det skvätte, bokstavligt).

De flesta (exempel) andra som skrev om den trevliga lunchen nämnde bara andra bloggare med namn. Om man inte bloggar finns man uppenbarligen inte. Nästan. Mitt minne var att Jussi, Richard, Oscar, Stefan och undertecknad pratade mest (men inte för mycket ;-)

Jag ska skriva om själva lunchen en annan gång. Har inte riktigt landat i vad och hur jag vill skriva än. Det har inte Richard heller, uppenbarligen. Men Vint tyckte att jag såg ut som Chief Evangelist för någonting. Jovars, give me an offer I can’t refuse. Jag älskar (och är bra på) att sälja sånt jag “tror på”, men var inte  vidare duglig jultidningnasare.