Medan jag seglar (vid tiden, troligen någonstans strax norr Acension) sjunger min kör Non Silentium julkonsert i Österåkers kyrka. Lördag den 17 december kl 18:00 framför de J. S. Bach Juloratorium del 1-3. Medverkande är Lisa Carlioth - sopran, Tobias Nilsson - countertenor, Mikael Stenbaek - evangelist/tenor, Olle Persson - bas och Österåkers Kammarorkester på barockinstrument. Och så kören då, under ledning av Urban Westerlund. Kommer att bli så fint!

These days, a sizeable share of time spent packing (watch the real action over at journeyman.se, and my notes at surdegsresan.nou.com) is spent finding chargers and making space on hard drives for pictures to be taken, and selecting what audio books to be read, or rather listened to.

Sorting, I came upon evidence of a prior journey, one made 20 years ago, to the island of Siberut. Some pictures - scanned Velvia slides. Enjoy!

En lång promenad sista dagen i city på ett par månader. Kulturhuset bakom en annorlunda förgrund, i den tidiga blå timmen.

Ses i februari igen, min stad!

TFTD - vet Du vad det står för? Kanske är det en förkortning för fler saker, men för mig står TFDT för Thought of the day, och är en mailinglista som jag följt sedan åtminstone mitten av nittiotalet. oavsett vad jag gjorde (rss, eller twitter eller g+ eller) så har jag aldrig avlutat prenumeration på denna lista som vad dag lyser upp min dag med någon kort sentense eller ett kort citat eller ordspråk. Dagens var:

* A doctor, an architect, and a computer scientist were arguing about whose profession was the oldest. In the course of their arguments, they got all the way back to the Garden of Eden, whereupon the doctor said, "The medical profession is clearly the oldest, because Eve was made from Adam's rib, as the story goes, and that was a simply incredible surgical feat." The architect did not agree. He said, "But if you look at the Garden itself, in the beginning there was chaos and void, and out of that, the Garden and the world were created. So God must have been an architect." The computer scientist, who had listened to all of this said, "Yes, but where do you think the chaos came from?"

prenumerera du också, släpp inte, ha något som är stabilt när allt annat rör på sig. hör av dig till listservern TFTD-L@TAMU.EDU

This morning on the commuter train, I overheard a teenage daughter calling out to her mother (sitting a few seats away):

“Mom, I got this offer for 50kr at Twilfit, what’s this, should I click the link?”

Her mom, who is one of my neighbours and was sitting across from me, hesitated and then said “No, don’t, sounds scary.”

I hesitated, but then decided to break the silence an volunteer a suggestion ‘It’s safe, sounds safe, let her have it’. The mom decided to trust me on this and changed the recommendation to her daughter who promptly clicked the link and was off investigating the Wrapp ecosystem with the friends that surrounded her at the train.

Meanwhile, her mom and I had started talking, me explaining the Wrapp concept and her extrapolating into possible good and bad use cases, shaming among the teenage crowd who live by shopping and giving each other gifts. Who’ll get the biggest gift? What girl will be shamed by getting a Clas Olsson gift, or no gift at all? And me trying to recount the logic as explained by Wrapp customers on stage at Wrapp HQ one week earlier as their recent investment was announced.

It was the first time I heard of Wrapp in the wild. A taste of how successful the app/the concept might become among its core audience, and how its ‘use’ might have more layers that the accounting logs say to Wrapp staff and/or Twilfit marketing department might see. Anthropologists needed here, in the not so distant future?

Speculating further.. But it was a first “in the wild” sighting of a new wrapp/app/phenonena, and as such it needs to be recorded here or somewhere. I think. History is important.

In the picture below the ocean is nowhere to be seen. It is a very very long way away. But I remember feeling in a way on that bikeride back in July, as I hope I’ll feel soon steering Journeyman into the horizon.

De senaste dagarna har jag läst och lyssnat mindre än vanligt, tänkt desto mer. Är inte färdigformulerad men vill sätta en påle i marken här och nu vid denna tid när tvärvetenskapligheten, det utmaningsdrivna perspektivet, står utom allt tvivel som det viktigaste, och det nya, och det som måste stöttas varligt med lite ‘strukturkapital’ för att kunna leva upp till de förväntningar vi alla, skattebetalare, arbetare, medborgare, risktagare har på framtiden.

EUs kommande forsknings’plan' kommer att ha signifikanta delar där skärningen mellan två tidigare ‘dicipliner’ (med varsin forskningsbudget) ska mötas på lika villkor. Hur och vem ska då bestämma? En professor från vardera området? Vem fäller avgörande om de tycker olika? Portföljanalys och lika många projekt åt var och en av dem? Nej, nej, då har vi ju knappt vunnit något. Vad vi behöver är att lyfta tvärsan till samma nivå, acceptera det som en egen diciplin, med på och av egna meriter, med egen teori och applikation.

På svensk nationell nivå (hemma på Vinnova) har vi samma utmaning inom programmet Utmaningsdriven innovation, och mellan olika program, mellan olika delar av vår (linje)organisation, SAMT mellan olika forskningsfinansiärer med olika ‘branscher’, områden, perspektiv som ansvar. Vi måste lära oss att arbeta mer tillsammans än tidigare, är min personliga uppfattning, utan att det kostar i administration, samtidigt som det resultera i finansiering av projekt som är mer än summan av delarna, som bygger broar mellan discipliner, mellan branscher, skapar värde som evolutionär utveckling inom existerande ‘avdelningar’ inte kan.

Hi all

Soon I’ll be sailing on the journeyman.se - looking forward to learning, exploring, contributing, contemplating, tacking and more.

At this time, it’s still unclear what bandwidth will be available when we’re at see or when we’re moored on one or other beautiful island. It’s also unclear if I’ll be guest blogging on Jespers blog, or writing on ‘Kulturbäraren’, or simply be tweeting. Or updating this space? I’ll bring a camera, I’ll bring a keyboard, but these will not be the focus of my attention - my fellow crew members and life’s great beauty (and the occasional storm) will be. But don’t be surprised if there’s a picture or two, and a rambling story or three. Stories are, after all, one of the focuses of the Oceansearch.org projects we take part in.

hej

idag har jag varit i garaget hela dagen och kliar fortfarande efter närkontakt med isolering, trots ett par rejäla duschar. inte fan har jag haft tid att hänga vid datorn, åtminstone inte förrän nu lite sent när jag ska uppdatera podcast på min ipod, att lyssna till när lugnet lägger sig och sömnen kommer.

alla ni som gör dagliga sammanställningar av vad ni läst och vill tipsa om. jag är både lite oförstående och lite orolig. good for you, kanske man ska säga. själv. har jag inget att dela med mig av i den här internetkanelen. vi hade gäster på frukost, vi har pratat med de nya grannarna, genom syrenhäcken, medan vi tömde garaget och de eliminerade ett vattenfall/fiskdamm. men inget större än så, ingen trend, inget som förtjänar att basuneras ut i större cirkel eller ens ‘noteras’ digitalt för eftervärlden. en dag. en dag utan större digital fotavtryck. en mycket bra dag. isoleringskliet till trots.

Låt oss självklart filtrera och dela med oss. Men låt oss också ha sommar. Och tvinga inte ut en ‘daily’ vareviga dag bara för att du satt den frekvensen i ‘publikationens’ namn?

night good people!, a photo by dkmj on Flickr.

added four nit time shots from first eve in Visby to my public flickr feed

you haven’t really been there". Yeah, you all know where that quote comes from. And I always prided myself on not being “the Conrad” but this time, this trip, the Luxury Lotte Hotel in Seoul will be my Hilton and I will not exit but for a brief organized walk Tuesday eve, before hitting the taxi line and heading back home. This is a sad fact, but time’s limited, air con is nice, schedule jam packed and Korean hotel rooms difficult to get to grips with anyway, so it’ll be a day or two before I get all the luxury features. No need to venture outside into the hot and humid Seoul summer, no, not this trip, next trip.

It started when I was fumbling inside the door for somewhere to turn on the light. Pressed a button or two, no light, BUT, about an hour later as I’d undressed and had fallen asleep to compensate lack of sleep flying here, the cleaning lady started banging on my door again. (I’d heard something while showering, but not acted on that, some twenty minutes earlier.) Apparently I’d pressed the “Emergency house cleaning” button inside the door upon arrival, and now she advanced in, pulled the curtains open to allow the sun in, and began to change EVERYTHING in the spotless luxury room that I’d just checked into half hour earlier (and not messed up, thank you!). New linen, new everything. Ten minutes later, she offered to pull the curtains close again, bowed and left. I understood nothing, idling at the desk in the middle of my night as it was, and tried to get back to sleep.

Then, last evening, I fumbled around for the fifth time trying to find out where to cut the overhead lights as I was going to sleep proper local Korean time as well. Some five hours ago. With increasing anxiety, I eventually looked for the eye blinds I was given during my over night flight here, but then stumbled on to the bedside screen phone. Ah: “all off”, actually referred to the house lights. All on: The phone turns out to be the command and control center for the entire suite. The DVD turns on, the bathroom is lit and the Asian washlet starts spraying. All hell breaks loose, and I press All off again, killing the charger that’s pumping juice into my dying cell phone, but, what the heck, a guy needs to sleep if he is to present to government ministers.

The saddest part of this story is the Dell laptop I had to borrow to be able to do ‘proper’ Powerpoint presentations. OECD is not compatible with Keynote it seems, but more importantly my MacBook from 2006 is heavy and not reliable anymore, so I figured I’d travel light with a company loner laptop. What a mistake. I keep activating the light sensor as I try to type and navigate my screen here in the middle of the Korean night, up for the last five hour presentation meddling session at, local time, 2am. Skype (I installed after I understood the exorbitant phone charges) Blue Screens me about once every hour while just sitting idle in the background, and my palms are almost bleeding from the very sharp corners of the ‘raised’ laptop handrest ‘design’. Yes, this must be the exact copy that I was handed 30 months ago as I started at Vinnova, and promptly handed back a week later, to return to using my Macbook outside the company firewall instead. Yes. I know why now. At that time it was more of a platform conviction thingy, more of a statement and an unwillingness to re-learn. Today, the full physical discomfort hits me. I’m happy I didn’t see much of you the last thirty months, dear Dell E4300, but I pray I haven’t insulted you enough to kill me and my important PPT file in an electrical shock, not at least until I’ve delivered my presentation, told my stories, made my employer happy, the conference hosts satisfied and.

I want to come back here. The Maldivian Foreign Minister looked at me across the room and said ‘haven’t we met before’? No, but we’ve communicated via the Swedish Embassy in India about setting up a meeting, I volunteer. ‘Aah, that’s right, that is you Mr Nou, I’ll have my assistant set up that meeting, sometime tomorrow around lunch, ok?’

And. “I absolutely loved your Abstract”. Prof. Månson said as much as we spoke during reception (lots of great food!) last night. Professor Månson will be chairing the session I speak in tomorrow, so his opinion matters very much. The draft that I worked so stubbornly on and didn’t have time nor daring to share with many colleagues. The piece of text I was late in submitting, the text I thought was way below expectations. Good God what a relief. Now, Let’s hope my story telling tomorrow, my presentation (max 8 slides – now still at 25+) will be ok too. Then I will be happy. And less tired. And more experienced.

in the finnair lounge awaiting my connection to seoul, I notice a wall full of snowcrash sound panels. beauty! nostalgia kicks in. I also notice that the firewall doesn’t allow for Facebook (?) and that different folks consume free alcohol in different ways. this is a quiet lounge, large but (thanks to the sound wave panels?) quite subdued. peoples of different nationalities are hunching over snacks, sipping drinks. some consume. others sip, and yet others abstain. there’s a Swedish cabinet minister over there who is probably a little self conscious. there are loads of Korean nationals waiting for the same plane I will be boarding in about one hour.

if Facebook was allowed, I guess this kind of time killing rambling would go there! now it sticks to my blog wall instead. I allow myself another hour before focusing again, on the presentation that is due Monday morning. 30 slides must come down to 15, but most importantly I will have to practice, actually talk out loud to counter the expected stage fright. I am usually quite ok speaking in public, but this audience is more senior than anyone I spoke to before, so I guess a little nervousness is called for and quite appropriate. don’t want to make neither myself, my employer nor ‘Sweden’ disappointed, at least not in the presentation part.

more later

I’ve known of Flattr for a long time. Last fall I was part of the group that converged on sending them some grant money (http://www.vinnova.se/sv/Verksamhet/ForskaVax/Tidigare-finansierade-projekt/Finansierade-projekt-hosten-2010/). This morning I activated my flattr-account, input some funds and started flattr-ing stuff that others pointed me to. They actively pointed out that they ‘produced’ something of tangible size and ‘value’. I guess. Otherwise they wouldn’t have submitted it?

Flattr’s a great thing. I. Do. Think. So.

BUT. Not every influence or thought wants to or needs to be ‘clickable’, transparent, and trackable. It doesn’t need to be shone a light on!  It is not ‘valuable’ enough to merit submission, according to the author, who is the one that have to submit. At least I don’t think so. Not that it wants to be ‘secret’. It merely doesn’t want to be clickable, to stand out, to ‘brag’ about its own (potential) merits. Because it’s small, and part of a pattern, a (possibly persietent) flow, but not valuable on its own.

There’s lot’s of intelligent writing on the pro’s and cons of making every word in a text into a hypertext link. Or Lessig’s text ‘Against Transparency’ in the Atlantic (no url provided here… but, surely, google is your friend if you think it’s worth checking out?) I kind of appreciate the not-so-very-linked texts more and more. And. But this short breakfast reflection isn’t entirely about that part but about my feeling that I don’t want or need for every ‘submission’ to be countable as a statistic in a list of flattr-submission, or posts on a blog or heart ticks in an endomondo-diagram or check-ins on my private google latitude dashbord. “Life’s bigger and more than a series of numbers”. More happens. Most of ‘what happens’ isn’t accounted for explicitly and ‘individually’, either because we can’t track it yet, or because we don’t want it to be tracked or counted, ok?

I will surely write and contribute and participate as I like to think I do at times, at work, in life, at home, connected at times, disconnected at other times. Sometimes I might submit something actively (to flattr, or just point to something via twitter, or…). But more often, what ‘I do’ or think or say to a collegue in a corridor conversation or… will neither be submitted, nor understood by the algorithms of the great machine. But still, hopefully, provide some value  at the time, in its context etc.

This will be my first blog post in a while. Surely not worth much. But I will submit it to flattr, to celebrate the great morning of a great day that I’ll mostly spend in the garden, tending to (removing!!!) last years oak leaves and my aging SAAB 9-3, while keeping wife and son happy with cheers and cooking etc :)

/peter

Kören samlades i Österåkers kyrka i eftermiddags, för repetition tillsammans med kammarkör och solister för första gången. Under repetitionens första timme satt vår dirgent Urban upplyst av en solstrimma. Senare, efter en kort fruktpaus var det Nina och Pias tur att lysa där i den solstrimma som faller in genom vår kyrkas västfönster.

I morgon har vi sommartid och solen står, cirka, på samma ställe som idag, en klock-timme senare, liksom, tre istället för två. Tur då att vi (gen)repar senare i morgon, timmarna före konsert (börjar 18!) istället för mitt på dagen som idag.

Vem skiner solen på under genrepet?

Det lät visst ganska bra. Jag står lite ensamt till i den blandade uppställning vi valt för denna musik, långt bak på en kant. Har inte perfekt ljudbild för mig, men bra helhet alltså. Jag får skärpa mig extra helt enkelt. Ska bli kul att konsertera i morgon!

Så var det dags för konsert igen - kom och lyss till oss och Österåkers kammarorkester när vi tillsammans framför Haydns Stabat Mater. Österåkers kyrka, söndag 27 mars!

Det kommer mer information om trafiksituationen kring skolan, och jag avvaktar med min skämsvägg, planerar att gå på vägföreningens möte och rösta rätt etc. Applåder till de som jobbar hårt i trafikgruppen. Har denna någon annan informationskanal än hembrev via lärarna? Är denna informaton (nedan) känslig på något sätt, att jag inte borde dela mig här (som jag nu faktiskt gör utan att fråga om lov)?

Allt gott, tills vi hörs igen, /Peter

“Info om trafikläget till Österskärsskolans föräldrar:

Cykelbana på gång - Hopp om ny avlämningsslinga - Enkelriktning i morgonruschen

Här är senaste nytt i cykelbanefrågan:

Tack alla föräldrar som deltog i mejlkampanjen för en cykelbana längs Tunavägen fram till Österskärsskolan i höstas! Vägföreningen fick ta emot 54 mejl och kallade sedan raskt till ett möte med oss i skolans trafikgrupp, rektor och representanter från kommunen.

Vi diskuterade en mängd lösningar. Frågan har ju fler dimensioner än den osäkra cykelmiljön: brist på p-platser, trängsel i slingan, föräldrar som i stället släpper av barn t ex på Stallstigen eller stannar på Tunavägen och gör trafikmiljön osäker. Därför diskuterades ett paket av åtgärder: · Breddning av trottoaren längs Tunavägen från trafikljusen fram till skolan för att få plats med en särskild cykelbana, avskild från biltrafiken. · Byggande av ännu en avlämningsslinga, vid Generalsvägen på Vägföreningens mark, för att avlasta trycket på skolslingan. · Enkelriktning av trafiken på Tunavägen mellan klockan 7 och 9, från Borgvägen fram till Österskärsvägen. Detta krävs för att en cykelbana ska få plats – och för att minska trafiktrycket på denna lilla sträcka. Denna lösning medför att man efter att ha lämnat vid slingan får svänga vänster och ta sig ut ur Österskär via Generalsvägen. (De boende vid Borgvägen kan dock fortsätta att köra som vanligt.) · Uppmaningar till föräldrar att i högre utsträckning låta barnen gå till skolan, arrangemang av ”vandrande skolbussar” o.d. (Detta var den lösning kommunen förespråkade eftersom man helst inte vill skjuta till några pengar.) Detta är förstås bra – men räcker inte som lösning.

Vägföreningen har gjort mätningar för att se om vi hade rätt i vårt påstående att vägsträckan är mycket trafikerad under lämningstider – och uppmätte som mest 103 bilpassager inom sju minuter!

Vägföreningens styrelse har nu planerat in byggande av en gång- och cykelbana, förhoppningsvis med byggstart i sommar! Kors i taket, efter alla dessa år. Detta dock under förutsättning att vägföreningens stämma godkänner förslag och budget. Föreningens stämma hålls den 13 april och alla som bor i Österskär kan komma och rösta!

Däremot har Vägföreningen inte fått några besked från vare sig kommunen eller Armada om de är villiga att delfinansiera. Vi har skickat påtryckningsbrev till ansvariga politiker och tjänstemän.

Skyltar om enkelriktning och påbjuden vänstersväng är beställda och kommer att sättas upp när tjälen gått ur marken.

Ny avlämningsslinga vid Generalsvägen var Vägföreningen först mycket positiv till och planerade byggstart till våren, men har nu börjat bli ”tveksamma till behovet”. Kanske behöver Vägföreningen mer upplysningar från föräldrar om att det finns ett behov? (Mejladressen är: info@osterskarsvagforening.se)

Vi återkommer med mer information så fort vi vet mer – eller om det visar sig att vi behöver mer lobbyhjälp från föräldrakollektivet!

Vänliga hälsningar

Helene Ahlberg, Christofer Poijes och Charlotte Rördam

Trafikgruppen, Österskärsskolans föräldraförening”

Vi försöker gå eller cykla med vår son, till sin skola, Österskärsskolan. Men vi bilar fortfarande emellanåt, vår lilla sexåring som ännu inte är trafikmogen.

Många stora bilar är det som kör som om de ägde världen, parkerar i no parking zoner etc. Jag har varit på väg att börja fotografera deras registreringsskyltar och lägga ut dessa på en skäms-sida. Vad tror ni, behövs detta, eller räcker det med att rektorn skickar hembrev som nedan? jag avvaktar ytterligare en tid.

/p

“Det här är de trafikregler som gäller på skolan just nu:

• Slingan som finns är till för att föräldrar ska lämna/hämta sina barn. Här får man inte parkera!!!!

• Parkering får endast ske på parkeringsplatsen bakom skolan, vid fotbollsplanen. Man får inte långtidsparkera sin bil här över dagen!

• Man får inte stanna/parkera för att hämta/lämna elever utmed Tunavägen!!!

• Man får inte köra in på skolgården mellan kl:07.00-18.00!”

Jag är kund till Bahnhof, som hyr fysisk infrastruktur av Österåkers fibernät, som använder Zitius som ‘tjänsteleverantör’. Hm.

Bahnhof driftsstörningar Zitius hemsida

På den senare url:en behöver Zitius inte skylta med att hela det nät de ‘kör’ är nere. På den tidigare url:en däremot, säger man (på telefon, efter att 46 samtal före mig i kön fått svar) att man ‘skickat ut tekniker’ när man i realiteten eventuellt endast ringt eller tryckt på en knapp, som kommunicerar med zitius. Deras nät är nere ‘i Stockholm’. Hoppas att det är planerad maintenance för att uppgradera till GbEthernet i managementplattformen ute hos Ericcson, som driftar, eller att enabla IPv6, men jag bara hoppas, tror egentligen inte. är bara tacksam att jag har en androidlur via jobbet som jag kan köra wifi-hotspot på under tiden.

/peter 13.37 måndag 7 mars nådens år 2011.